För många år sedan när jag var på ett retreat över en påskhelg fick jag vara med om en speciell känsla. Retreatet var strax utanför Omberg och jag bodde i Stockholm. Det var ett härligt och tufft retreat, vi gick in djupt i vårt inre för att rena och frigöra gammal tung energi för att höja vår och jordens frekvens. Vi gjorde mycket shadowwork och vi renade och rensade i vårt DNA.
Jag rensar i mitt inre hela tiden, ibland medvetet och ibland sker det som en film som pågår i bakgrunden men det blir en speciell renhet när man jobbar dygnet runt tillsammans med andra.
Sista dagen på detta retreat fick jag denna känsla av att jag hade ett val. Jag kunde välja att åka tillbaka till Stockholm och fortsätta leva mitt liv som det var eller så kunde jag välja att åka åt andra hållet och lämna allt bakom mig. Känslan var att jag hade min bil och min mobil och mer än så behövde jag inte. Känslan var så stark och nu när jag skriver om det pirrar det i hela mig.
Jag valde att åka tillbaka till det liv jag kände till. Tänk om jag hade valt att åka åt andra hållet och lämnat allt bakom mig? Vad hade hänt då?
Vad händer om vi tar de möjligheter som dyker upp även om vi inte kan se vad de kommer att leda till? Även om de verkar helt orimliga?
Just nu står jag inför en flytt tillbaka till min barndomsbygd. Jag har inte bott där på över 30 år så det är en speciell känsla. Att flytta tillbaka är läskigare än allt annat jag gjort. Inklusive att flytta till ett helt nytt land helt själv.
Känslan från workshopen den där påsken återkommer. Tänk om jag skulle lämna allt bakom mig nu, allt jag samlat på mig genom livet. Tänk om jag bara skulle ta med mig de få saker jag verkligen älskar.
Mina tankar går till boken “Gud på en Harley Davidsson” och till hur stor skillnad det blir i våra liv när vi har bara det vi verkligen tycker om. Allt vi har antingen ger eller tar energi från oss. Ju mer saker vi har som inte betyder något för oss, ju mer kraft förlorar vi.
Jag känner en längtan efter att ta min bil, som jag inte längre har, och min mobil och åka dit känslan tar mig. Inga bojor, inga band, bara frihet att följa sin egen stig. Kanske återvänder jag nu till min barndomsbygd för att dela med mig till min stam om de upptäckter jag gjort på min långa resa. Kanske kan jag när de fröna väl är planterade resa vidare med lätt packning. Dit näsan och intuitionen pekar. Vem vet. Eller så växer fröna sig så stora och starka att jag blir kvar där.
