Det är hit man kommer när man kommer hem

“Coming Home” www.konst.se/annettehagman

Jag har spenderat helgerna i mitt barndomshem. Min pappa bodde kvar i samma hus ända till sista andetaget. Nu lever han på andra sidan regnbågsbron och min systerdotter har tagit över huset vi bodde i. På gården finns en liten stuga där jag bodde som tonåring och i den har jag bott nu under min vistelse. Jag lämnade orten för väldigt många år sedan och har aldrig haft någon längtan tillbaka och därför blev jag väldigt förvånad när jag kom fram med tåget. Direkt jag satte foten på perrongen kände jag den där känslan man kan känna någon gång då och då. Jag kände det som att jag kommit hem. Inte bara för att det är min barndomsort utan känslan inombords, du vet nog vad jag menar.

Bott på olika platser

Jag har rest runt i världen och bott på några olika platser. Jag har förstått på senare år att detta även lett till att jag inte har något självklart sammanhang. Jag känner människor spridda över hela världen och kan ta mig fram i så väl Amsterdam som Madrid som Brasilien men har egentligen ingen plats som jag med fullt hjärta kan kalla hemma. De senaste månaderna har jag på flera olika sätt blivit visad människor som återvänder till sina barndomsstäder och hittar hem. Inte minst i alla amerikanska julfilmer som jag bara älskar 🙂

Att jag blivit visad om och om igen hur människor kommer hem har satt igång en del funderingar i mitt huvud. Jag har alltid sökt mitt ursprung inåt, in i hjärtat, och har aldrig lagt så stor vikt vid den fysiska platsen jag befunnit mig på.
Jag tror att min tid i Spanien, i Nerja vilket är en liten ort där man har nära till allt och varje dag möter människor man känner, fick mig att ändra fokus och öppna upp för att bo någonstans där jag kan slå rot och börja känna mig hemma även på det fysiska planet. Att gå igenom 21/12-porten samtidigt som jag under en lite längre tid befunnit mig där jag växt upp i detta livet har skiftat något inom mig. Jag känner mig annorlunda, som att det som hela tiden har jagat mig vidare, vidare, vidare har lämnat plats för en inre stillhet som sprider sig ut i hela kroppen.

Där är det alltid lugnt

Jag har under hela pandemin känt mig ganska lugn och harmonisk. Jag har gått igenom liknande och värre situationer i mitt liv och klarat mig igenom det. Det har lärt mig att stanna centrerad i mig själv, i nuet och i mitt hjärta. Där är det alltid lugnt. Oavsett kaoset i det yttre. Det har lärt mig att höja min blick och titta utifrån ett högre perspektiv och därifrån kan jag se objektivt på vad som sker. Jag ser vinsten med vad som sker och är helt övertygad om att vi är på en bra väg även fast det kanske inte ser så ut ur alla vinklar. Vi är på väg hem.

Visan i denna video är en visa jag tycker mycket om och sångaren är en person från min uppväxt.

Jag önskar dig en god fortsättning!
Med värme
Annette