Jag har under hela min andliga resa haft en känsla av lugn inombords. Hur rädd och orolig jag än har varit på grund av att livet inte riktigt gått ihop har jag ändå haft denna lugna känsla i magen. Jag bestämde mig för länge sedan att så länge den lugna känslan finns kvar kommer jag att andas och vänta ut livet. I tillit. Många i min omgivning har slitit sitt hår eftersom jag inte gjort som man borde men jag har aldrig kunnat gå emot min egen sanning. Jag har inte alltid vetat att det varit så men nu när jag tittar tillbaka ser jag det tydligt. Jag har försökt att göra som man borde men det har varit som att försöka gå framåt i gyttja med ett spann av ardennerhästar som dragit mig åt ett annat håll.
Jag har gjort saker som andra ansett modigt men för mig kändes det aldrig modigt. Jag har rest till andra sidan jorden ensam, jag har flyttat till olika städer och även utomlands helt själv, jag har gått ner i de djupaste gömmor i mitt inre, gått all in i andlighet och shadow work utan att blinka. Jag har stått för det jag tror på och alltid talat öppet om det. För mig var det vad jag skulle göra och det var inte mer med det. Jag tänkte aldrig att det var modigt.
För att vara modig måste man först vara rädd.
Jag hade mitt lugn i magen och kände mig därför inte rädd. Nu kan jag se att mycket av det jag gjort varit modigt. Jag kan också se att jag många gånger låtit bli att vara modig eftersom jag inte kunnat se klart vad jag skulle göra just då. Alla är vi modiga när vi gör det som skrämmer oss oavsett om det är att resa till andra sidan jorden eller att prova en ny mat vi inte vet om vi kommer tycka om, eller gå in i en relation med öppet hjärta. I smått och stort, vi är modiga när vi är rädda men gör ändå.
För ungefär ett år sedan började det hända saker som jag inte riktigt visste vad det var. Det började komma ljud ur min mun. Jag visste vad lightlanguage var men detta lät inte alls som det jag hört andra prata så jag visste inte vad detta var. Det lät mest som tjatter men samtidigt så var jag ju van att följa flödet och ha tillit till att det som kommer kommer av en anledning.
Jag pratade på i min ensamhet och sedan en dag gav jag healing till en väninna över messenger. Vi pratade inte, vi bara skrev men “språket” började pocka på för att komma ut och jag pratade på fast hon inte kunde höra. Helt plötsligt skrev hon och frågade vad jag gjorde…. det började ringa i hennes öron. Då slutade jag prata och hon skrev att det slutade ringa. Jag började prata igen och ringningen kom tillbaka. Då förstod jag att det var på riktigt och efter det har jag fått flera reaktioner från människor jag pratat för. Jag är så glad för detta, det ger kraft och energi, glädje och rening. Jag har fått beskrivet för mig att det är ett urgammalt språk jag talat för mycket länge sedan. Det är ett läkande språk som går in och läker oss på molekylnivå.
Här är en länk till liten video där jag pratar. Lyssna och känn in vad som händer inom dig. Skriv gärna och berätta om du upplever något 🙂
Jag önskar dig en riktigt fin vecka!
Med värme
Annette
