tvillingsjäl

Jag sitter nu här i dunklet och tänker tillbaka på det som varit. Det känns märkligt. Märkligt att nu är nu och då var då och att det som var då är över. Att det som sitter kvar är bara tankar utan egentlig substans. Det finns inte längre. Det känns märkligt att något som kändes så verkligt kunde vara bara en lek, ett spel, något som inte ledde till något bestående. Vi var så nära. Du kände mig som ingen annan gjort och du sa att jag kände dig som ingen annan gjort. Du sa att det du berättade för mig hade du aldrig berättat för någon annan. Ingen hade sett dig som jag gjorde. Vi betydde så mycket för varandra. Då. Fortsätt läsa →