Växande

Jag funderar på det där med att växa. Vi växer ju som människor hela tiden. Det är oundvikligt. Det är livet som har hand om den biten. Ibland känner vi att vi stagnerat och att allt står stilla. Då beror det ofta på att vi har något i vårt liv som inte längre resonerar med de vi blivit när vi växt. Vi behöver kanske rensa i vår inre röra. Eller så behöver vi rensa i vår yttre röra. Eller kanske båda.

Mina ögon faller på en av mina växter. Jag ser att den behöver en ny större kruka. Det är lite trångt för dess rötter. Om den får en ny innerkruka blir ju ytterkrukan för liten. Växten kommer att behöva en ny ytterkruka. Om den får en ny, större, ytterkruka får den inte plats där den står nu. Då behöver den flytta någon annanstans. För att den ska få plats någon annanstans behöver något annat flytta på sig. Hela mitt hem kommer att förändras när min planta får en ny innerkruka och mer plats för sina rötter. Ungefär som i livet. När vi förändrar i det lilla skapar det ringar på vattnet och gör förändring även i det stora.

Jag tänker vidare. Om plantan skulle leva i en låda, hur skulle den må då? Tänk om den skulle ha en för liten kruka och bo i en låda. Det känns som att den inte skulle må så bra. När den då växte och blev större skulle ju bladen slå i taket och i väggarna på lådan. Det skulle bli väldigt trångt för den. Den skulle inte få så mycket ljus heller. Antagligen skulle den inte leva så himla länge.

Det är ju faktiskt likadant för oss. När vi växer behöver vi mer utrymme, mer space. När mina växter får bruna blad plockar jag bort dem. Då får växten lite mer utrymme. Så kan vi också göra. När vi har delar i våra liv som inte känns fräscha och livgivande kan vi plocka bort dem. Om vår låda är för trång kan vi byta ut den mot en större.
Om vi behåller allt vårt gamla och samtidigt fyller på med nytt blir det ganska trångt. Det bästa är nog att rensa ut det gamla och sedan fylla på med nytt, eller vad tror du?
Tänk om vi när vi rensat ut det gamla upptäcker att vi egentligen inte ville ha det där nya som vi tänkte lägga till? Vi kanske ser något helt annat nu när vi inte har gamla grenar som skymmer vår sikt. Jag brukar dock göra tvärtom. Jag skaffar nytt och sen slänger jag det gamla. Jag ska nog försöka förändra det mönstret…

När jag flyttade tillbaka till Sverige från Spanien bestämde jag mig för att skapa mitt hem utifrån vad jag själv ville ha. Utan att följa vad man brukar ha i ett hem eller att tänka på vad andra skulle tycka. Jag är ganska bra på att gå min egen väg men har en del föreställningar om hur ett hem ska se ut. Att det i ett vardagsrum ska finnas en soffa är en föreställning. Den föreställningen bröt jag i och för sig förlovningen med innan jag flyttade till Spanien. Då delade jag av mitt vardagsrum för att skapa ett behandlingsrum till mina klienter. Då tog jag bort min soffa och hade bara två sackosäckar att sitta i.
Under tiden jag bott i Spanien har jag större delen av tiden bott i en liten studio utan soffa och med obekväm säng. När jag flyttade hem var det det första jag ville ha. En skön säng och en soffa. Sen behövde jag ju en plats för min målning och för mina klienter. Jag valde att göra mitt vardagsrum till en kombo av behandlingsrum, kontor, vardagsrum och ateljé. Det fungerar alldeles utmärkt. Det är inget traditionellt vardagsrum, ingen traditionell ateljé, inget traditionellt behandlingsrum, men det gör inget. Jag behöver inte traditionellt. Jag behöver mitt. Och eftersom det finns en soffa så är det ett vardagsrum 😀

Ju mer min målning växer, ju mer plats behöver den. Det börjar bli lite trångt med ett kombinerat utrymme. Jag själv har också förändrats genom åren. Från att ha varit en asfaltsblomma så börjar jag längta bort från storstan. Jag är uppväxt i Hälsingland i ett hus en liten bit utanför centrum. Jag sa alltid att jag inte ville bo i hus och inte på landet. Det är en föreställning som suttit fast hårt i mig. Men efter min tid i Spanien har mycket förändrats och nu är det dags att låta den föreställningen gå för att öppna upp för något nytt. Så håll tummarna för mig att universum har något nytt vackert på lut för mig 🙂

Med dessa funderingar önskar jag dig en fantastisk vecka!

Med värme
Annette