Från puppa till fjäril i Akryl?

Det var helt omöjligt att sova, det var något som rev och slet i mig. Det kändes nästan som att någon bodde i mig och försökte tvinga upp mig. Den, det, hen, ville måla. När klockan var runt 04.00 på morgonen gav jag upp mina sömnförsök och steg upp. Jag plockade fram mitt staffli, färger, penslar och målarduken. Jag hade köpt materialet flera år tidigare när jag trodde att jag skulle börja måla. Jag målade någon tavla då men fick aldrig in den riktiga känslan så färgerna blev liggande. Det var ju bra att jag hade dem kvar, det är liksom inte helt lätt annars att få tag på målarsaker klockan 04.00 på morgonen. Det visade sig dock att flera av färgerna hade torkat så jag fick nöja mig med några få färger, jag kommer ihåg att jag först målade mycket med blått och rött. Gult hade jag lite av men den vita var helt torkad. Som tur var hade jag en burk vit väggfärg kvar som jag kunde använda mig av för att få lite nyanser i färgerna.

Först blev det jättefult. Bara kladd. Jag blev surare och surare. Varför skulle jag vara uppe mitt i natten för att kladda en massa gamla färger på en duk?

Jag var på väg att lägga ner och försöka få sova lite till när det plötsligt hände något. Det var som om någon tog över min pensel och började måla. Det började träda fram en figur på duken. Det kändes som att jag fick ett budskap. Det låg en uppmaning om att det var dags för mig nu att blomma ut, att inte längre gömma mig. Jag ser målningen som en blyg blomsterflicka som gömmer sig bakom en tjock slöja av hår. Hon tittar blygt fram och är på väg att slå ut i blom. Jag tyckte själv att målningen var väldigt fin och jag tycker fortfarande den är fin. Detta var startskottet för mig vad gäller min målning.

När jag sedan 2015 flyttade till Spanien var min tanke att jag skulle läsa Spanska, måla och framför allt vila. Det blev en resa jag aldrig hade kunnat ana och långt ifrån den själsliga vila jag hade planerat. Bland annat fick jag gå igenom ännu en tvillingsjälsresa. Denna gång en helt annan typ av relation än den jag beskrev i min förra blogg. Nåja, om det berättar jag längre fram.
Idag ville jag visa min allra första målning och även två som kom efter.

Detta är den första målning jag gjorde i Spanien när jag efter många om och men fått tag på lite bättre färger. Nerja är inte akrylfärgens Mecka om man säger så 😉

Jag tänkte inte på det då när jag gjorde denna målning men senare såg jag likheten. Jag tycker det ser ut som att det är samma person men som nu har kommit ut ur sitt blyga hölje, lyft fram sina klara lysande färger och tryckt gasen i botten. Vad tycker du?
Nu när jag tittar på den ser jag något mer som jag inte sett innan  :-O

 

Det finns två målningar till.

 

Den första kom till när att jag en dag låg på stranden och mediterade. Helt plötsligt känner jag hur något börjar röra sig i min mage och jag ser hur en kvinna börjar veckla ut sig där inne. Hon var lång, väldigt lång, och smal. Hennes energi var eterisk och oerhört vacker och sårbar. Jag blev väldigt berörd och förstod inte riktigt vad det var som skedde. Hon vecklade ut sig mer och mer så att jag fick se hela henne. Jag trodde hon skulle lämna mig men hennes ben satt fast i min mage. Jag fick en känsla av att hon var någon som jag hade skyddat och som skulle födas in i denna världen. Det var en oerhört stark upplevelse. När jag kom hem från stranden kände jag samma längtan, nästan som tvång, att måla henne som jag kände när den första målningen kom till. Bilden här bredvid är den målningen men bilden gör henne inte rättvisa. De flesta som såg målningen reagerade på något sätt. Vissa fylldes av hennes kärlek och sårbarhet. Andra blev rädda av samma anledning. De blev rädda för hennes sårbarhet.

 

I början av 2020 kom ännu en kvinna till mig. Hon steg fram ur en blå målning jag hade gjort

några månader innan. Min plan med målningen var att den skulle vara helt abstrakt men helt plötsligt tog det stopp och jag kunde inte fortsätta måla. Den blev stående tills den där dagen i början av 2020 när den började pocka på min

uppmärksamhet igen. Jag satte mig med den och ett öga ploppade fram. Jag målade fram ögat med en kolkrita bara för att komma ihåg vart det satt. Det visade sig att linjerna hamnade helt rätt direkt. Håret var rufsigt som om hon var nyvaken och när jag frågade henne vad hon hade för budskap till mig fylldes hennes ögon av tårar, tårar som uppstod på grund av att hon kom med en så stark kärlek att den inte gick att uttrycka med ord. Det var Star som nu var redo att stiga fram. Henne ser du här till höger. Nu när jag började skriva denna blogg slog det mig att det kanske var Star som visade sig redan där på stranden i Nerja. Vad tror du?

 

 

 

annette

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *